Ingen kan väl ha missat att det snöar i Piteå idag. Vilken härlig känsla att se marken utanför fönstret dra sitt vita täcke över sig. Det känns lika roligt och spännande nu som då jag var liten att se när vintern knackar på dörren för första gången. Han försöker komma in, men lika fort som kan öppnade dörren, stängs den igen mitt framför honom. Och de täcke han just dragit med sig, lättar och blir till slask och han gör sig redo för ett nytt försök.

Men det är härligt. Får ett sånt enormt sug att gå ut och göra snögubbar eller lägga mig ner och sprattla i ett tappert försök att göra en snöängel. Vinter. Det är rätt härligt ändå. Om man bortser från kylan.

Med kyla ute får man göra vad man kan för att inte frysa när man är inomhus. Visst, element i all ära, men nog är det mysigt med tända ljus. Och nu när vardagsrummet nästan är klart kan jag äntligen börja plocka fram mina prydnadssaker. Och något som redan kommit fram är dessa underbara ljusstakar som Tobias ärvt av sin mormor och morfar. Det är fantastiskt att vi kan tända dem och ägna en tanke åt dem som inte längre är med oss här, men som förhoppningsvis har det bra där dom är nu. Vi kan ägna dom en tanke och samtidigt låta ljusen fylla rummet med värme.