Hem02 – Min första (och enda) kärlek
Jag kommer aldrig att glömma dagen då vi för första gången träffades. Hur den pirrande magkänslan förvärrades då dina armar höll om mig för allra första gången, jag visste inte vad jag skulle göra för att inte visa det. Jag kommer aldrig glömma hur du log och såg på mig, ditt vackra svarta hår, dina glittrande ögon. Hur nervös jag var, och hur jag tjuvkikade på dig när du inte såg.
Idag har vi varit tillsammans i nästan 3 och ett halvt år, men det är nog drygt 4 år sedan våra vägar korsades för första gången. 4 år sen jag såg honom i ögonen och visste att det skulle bli han och jag. 4 år sen den bästa delen av mitt liv började. Och än är det inte slut. För det tar aldrig slut. Det har vi lovat varandra. Den kärlek vi delar kan aldrig dö, bara växa och bli starkare för varje dag som går. Det vet vi båda två.
Idag har vi varit tillsammans i nästan 3 och ett halvt år, men det är nog drygt 4 år sedan våra vägar korsades för första gången. 4 år sen jag såg honom i ögonen och visste att det skulle bli han och jag. 4 år sen den bästa delen av mitt liv började. Och än är det inte slut. För det tar aldrig slut. Det har vi lovat varandra. Den kärlek vi delar kan aldrig dö, bara växa och bli starkare för varje dag som går. Det vet vi båda två.
Jag har under mina år här på jorden varit förälskad ett par gånger innan, eller i alla fall trott mig vara kär. Men det är inte förrän nu jag insett att jag nog aldrig varit kär på riktigt förrän jag mötte Tobias.
Även fast jag trott och säkert inbillat mig att jag varit kär förut så vet jag idag att det inte är sant. För den kärlek jag känner för Tobias varje gång jag tänker på honom, ser honom eller rör honom, det har jag aldrig känt för någon förut. Så han är min första och enda kärlek. Det vi delar är något så stort och fantastiskt, något som jag aldrig kännt förut. Något som jag hoppas att alla någon gång ska få uppelva. Kärlek, det är vad det är.
Kommentarer
Trackback
